Tack för er omtanke!
För er som inte vet så tog jag ju en hastig paus från bloggen för en vecka sedan. Min mans älskade mamma, min svärmor och barnens farmor somnade nämligen in i dag för en vecka sedan, den 21 juni efter en tids sjukdom. Det är en oerhörd smärta när någon man älskar går bort och framför allt i en alldeles för ung ålder. Vi har under en längre tid kämpat med vetskapen att hon sakta blivit sämre men jag har valt att hålla detta utanför bloggen då den har varit en plats för mig där jag kunnat lämna alla ledsamheter bakom mig.
Samtidigt som det är en viss lättnad att hon inte längre behöver kämpa så är det också otroligt tungt att se min man och hans lillebror så ledsna. De har båda stått sin mamma väldigt nära och nu finns hon inte längre där. Jag träffade min man vid unga år så jag har levt med min svärmor i över 20 år och jag kan bara säga att världen har förlorat en varm och underbar människa som jag kommer att sakna oerhört mycket, inte bara som svärmor utan även som en kär vän. Framförallt smärtar det mig att hennes barnbarn, både våra telingar och deras kusiner nu inte kommer att få växa upp med sin goa farmor vid sin sida. Men samtidigt är jag glad att hon fick uppleva sina barn få egna barn och som hon alltid sa "barnbarnen är det bästa jag har".
En ängel flög förbi
Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende,
på vår jord
Som en sol som värmer oss
Som ett himmelskt stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets
skeende - med en tro att kärleken är
Tack för den tiden vi fick ha dig hos oss!
Vi kommer sakna dig så!
Blir alldeles tårögd när jag läser detta. Stor kram till er!